Sjukdomen har sin lokalisering i lamina cribrosa, längst bak i synnerven. Tillståndet är progredierande, förloppet varierar och är ibland snabbt, ibland sakta fortskridande.
Oberoende av alla andra undersökningar och riskfaktorer, är det på det optiska nervhuvudet (ONH) vi ska lägga energin och undersöka. En 3D-undersökning och helst i mydriasis ger optimala diagnosförutsättningar.
Alla bilder det refereras till finns i slutet av artikeln med nummer och beskrivning.
Ett digitalt foto kan bland annat antyda att brämet förtunnats (bild 5-6), om blodkärl förflyttats (bild 3-4) och om det är en splintblödning över brämet (bild 2).
För att få en bra och precis möjlighet att bestämma exkavationen krävs en 3D-blick med förstoring.
Diagnosen glaukom ska alltid innehålla både förtunning av optiskt nervhuvud (ONH) och retinalt nervfiberlager (RNFL) (bild 1)
Om inte dessa båda finns med är kriterierna för diagnosen glaukom inte uppfylld.
Både ONH-bräm och RNFL observeras enklast i rödfri belysning på ett ögonbottenfoto (bilderna 1, 3, 4, 5 och 6). Brämets färg, storlek och form beskrivs. En grå ONH är vanligtvis inte sammankopplad med glaukom Dx.
Området där det förväntas en förtunning är temporalt superiort och tempotalt inferiort, med bortfall av RNFL, motsvarande detta område.
Det är en vanlig tanke att alltid en funktionsförändring föregås av strukturförändring. Det är nödvändigtvis inte alltid lika lätt att få kvalitativt riktig information från båda testtyperna.
En OCT-scan av RNFL och ganglioncellkomplexet (GCC) är yppersta standard för att bedöma struktur. En automatisk synfältsmätning används för att bedöma funktionen.
När både en strukturdefekt ses på ONH-brämet och den är sammanfallande med RNFL och GCC, måste man anta att detta är glaukom. Detta kan även antas om en funktionsförändring ännu inte kan dokumenteras.
Funktionstest med automatisk synfältsmätning är standard. När man ska diagnosticera glaukom måste en adekvat glaukomteststrategi som passar till den specifika patienten.
Från Zeiss HFA är det 24-2 och 10-2 eller Octopus G. Fra Zeiss HFA er det 24-2 og 10-2 eller Ocotpus G. Man bör beräkna ca två minuters testtid per öga där det inte är väsentligt bortfall.
Diagnosticering av glaukom Dx kan ske utan synfältsmätning men rekommenderas alltid att genomföras.
För att följa tillståndet, fastslå skadans storlek och för att förstå funktionsgraden är en bra synfältsplott obligatorisk. Se dock upp för fler än 10-15 % falska positiva.
Utifall både struktur- och funktionsdefekterna är sammanfallande med glaukom och andra tillstånd som associeras med liknande fynd uteslutna, kan glaukomdiagnosen ställas och hänvisas för behandling.
Okulära riskfaktorer är till exempel:
Exfoliationssyndrom (EXS), Pigmentdispersion syndrom (PDS), trång kammarvinkel är andra riskfaktorer att ta hänsyn till.
Nästan hälften av alla fall av primära öppenvinkelglaukom (POAG) i vår del av världen har normalt IOT, dvs < 21mmHg. Vid högre snitt-IOT ger högre riskfaktor öppenvinkelglaukom för glaukom. ???
Studier av Okulär hypertension (OHT), såsom Ocular Hypertension Treatment Study (OHTS) och European Glaucoma Prevention Study (EGPS) Konklusionen är att för riskvärdering av POAG gäller att varje 1 mmHg ökning i IOT, ger från 3% till 17% högre risk för glaukom.
Det bör alltid undersökas för glaukom men risken ökar väsentligt med åldern.
1: RNFL pga brämförtunning dvs glaukom (Rödfritt)
2: Splintblödning över bräm och ut över retina
3: Förskjutning av kärl OS inferior pga POAG över 2 år
4: Förskjutning av kärl OS inferior pga POAG över 2 år
5: Visar brämförtunning OS superior/ temporalt med förflyttning av artärer och RNFL bortfall under en period av 7 år.
6: Visar brämförtunning OS superior / temporalt med förflyttning av artärer och RNFL bortfall under en period på 7 år.
