Cancer i ögonen

Av: Lektor Kjersti Lindblad, MPH, MSc.Optom

Ögat, liksom många andra vävnader i kroppen, kan vara en plats för tillväxt av cancerceller. Tidig upptäckt av dessa förändringar kan vara livräddande.
Av: Lektor Kjersti Lindblad, MPH, MSc.Optom

Ögat, liksom många andra vävnader i kroppen, kan vara en plats för tillväxt av cancerceller. Tidig upptäckt av dessa förändringar kan vara livräddande, men eftersom cancer i ögonen kan yttra sig på många olika sätt och i olika delar av ögat, kan tidig upptäckt vara en utmaning. Cancer i och runt ögonen är lyckligtvis relativt sällsynt, men det är viktigt att komma ihåg att prevalensen är högre i de äldre åldersgrupperna.

Optikern är ofta den första kontakten för patienter med ögonrelaterade problem, och eftersom många vävnadsförändringar upptäcks vid rutinmässiga ögonundersökningar, spelar optikern en viktig roll i att upptäcka potentiella tecken på ögonlockscancer, då vi regelbundet undersöker ögonen och ögonlocken vid rutinmässiga ögonundersökningar.

I den här artikeln är fokus på ett av de centrala instrumenten som de flesta skandinaviska optiker använder vid ögonundersökningar, nämligen spaltlampan. Därför kommer vi främst att gå igenom de subjektiva och objektiva symtomen, samt kliniska fynd kopplade till cancer i de yttre delarna av ögonen. Spaltlampan är ett ovärderligt verktyg för optiker när det gäller att identifiera möjliga cancerförändringar i den yttre delen av ögat. Om de tidiga tecknen på malignitet upptäcks ökar chanserna för en lyckad behandling.

När en optiker identifierar misstänkta lesioner är en snabb remiss till ögonläkare eller onkolog nödvändig. Om en optiker upptäcker onormala symtom eller tecken som väcker misstanke om cancer är det avgörande att remittera patienten vidare för ytterligare utvärdering och behandling. En ögonläkare eller onkolog kan utföra en noggrannare undersökning, eventuellt inkluderande en biopsi, för att bekräfta diagnosen och utveckla en lämplig behandlingsplan.

Spaltlampfynd vid cancer i det yttre ögat

• Ögonlock: Basalcellscancer (basalcellskarcinom) är den vanligaste ögonlockscancern, som visar sig som en pärlformad knöl med synliga blodkärl. Denna cancerform utgör cirka 90 % av alla ögonrelaterade maligniteter.
  En annan form är skivepitelcancer, som är mer aggressiv.

• Hornhinnan (cornea): Även om det är extremt sällsynt, kan vissa tumörer som skivepitelcancer presentera sig här, ofta som en vit-grå massa.

• Konjunktiva: Här kan vi se konjunktival melanom, som vanligtvis presenterar sig som en pigmenterad lesion, som kan vara upphöjd eller platt. Konjunktival melanom har en årlig prevalens på cirka 0,2 till 0,8 per miljon.

• Ögonkörtlar: Även om det är sällsynt utgör adenoidcystiskt karcinom från de meibomska körtlarna den största andelen. Det presenterar sig som en fast, smärtsam knöl längs ögonlockskanten.

• Orbitalområdet: Lymfom är den vanligaste primära orbitaltumören hos vuxna och presenterar sig ofta som en smärtfri exoftalmus (ögonförskjutning). Detta är en sällsynt tumörtyp.

Cancer i ögonområdet kan yttra sig på olika sätt beroende på den specifika tumörtypen. Några av de generella malignitetstecknen som kan förekomma inkluderar en knöl eller massa i ögonlocket, förändringar i hudfärgen, sår som inte läker eller sår som blöder samt förändringar i ögonlockets form eller struktur. Det är viktigt att notera att dessa tecken inte nödvändigtvis indikerar cancer, men de bör undersökas av en ögonläkare för att utesluta eller bekräfta en malign tillstånd.

Cancer i ögonområdet kan ge upphov till olika subjektiva och objektiva symtom. Subjektiva symtom inkluderar smärta, klåda, känsla av tryck eller tyngd i ögonlocket samt dimsyn eller nedsatt syn.

Objektiva symtom kan inkludera svullnad, rodnad, ögonlocksdeformation och förstorade lymfkörtlar i närheten av ögonlocket. Patienter kan också uppleva ökad tårproduktion, ögonirritation och en känsla av främmande föremål i ögat.

Behandlingen av cancer i ögonområdet beror på flera faktorer, inklusive typ, storlek och utbredning av tumören samt patientens allmänna hälsotillstånd. Kirurgi är ofta den primära behandlingsmetoden och kan innebära borttagning av tumören tillsammans med en säkerhetszon av frisk vävnad. Omfattningen av det kirurgiska ingreppet beror på allvarlighetsgraden och utbredningen av cancern. I vissa fall kan strålbehandling och kemoterapi också användas som behandlingar för att döda cancerceller som kan finnas kvar efter operationen.

Relevant litteratur: 

Fahmy P, Hamann S, Larsen M, Ellitsgaard S. Praktisk ofthalmologi. Gads Forlag. ISBN 978-87-12-056287